När jag gick i högstadiet så gjorde vi ett test hur duktiga vi var i matte för att anpassa nivån på undervisningen. Grön, gul och röd matte fick man gå i efter. Jag hamnade i gulgrupp till att börja med för de som behövde lite halv mer tid på sig att räkna och där hamnade jag. Och självklart gick killen med stort K i samma matte grupp. Han hette Christoffer och var på samma nivå i matte som jag. Men killen fick mig att längta till mattelektionerna och jag minns att jag alltid satt bakom honom och det alltid pirra till när han vände sig om. Detta gjorde att jag älskade matte som bara den bara för hans skull och det är nog enda gången i mitt liv jag har sett fram emot att gå på mattelektionerna. Tänk vad kärlek kan göra att man längtar efter en viss situation.
Syster Linneas liv: En nyexamierad sjuksköterskas bekymmer och små stadsliv i Skövde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar